Stjärnskottet Khalid var endast 17 år gammal när han skrev och skapade sitt debutalbum American Teen, ett album som osar tonårsångest, förälskelse och framtidshopp. Nu är han 21 och släpper sitt andra album Free Spirit. Om det första albumet handlade om att gå sista året i high school, handlar det här om förvirringen och förhoppningarna som uppstår när man plötsligt kastas ut i vuxenlivet. Hela skivan är mognare och det är tydligt att Khalid vill visa att han växt upp. Den första låten Intro är magisk, svävande och mäktig, men resten av albumet har en mer R’n’B-ig ton. Det blir något monotont efter ett tag, men låtarna var för sig kommer jag spela på repeat under hela sommaren, speciellt My Bad.
Mina hjärtebarn, The National, är tillbaka! Förra veckan släpptes Light Years, en singel från deras åttonde album I Am Easy To Find. The National har gått tillbaka till sina rötter i den här singeln, något jag uppskattar något så otroligt. Det är naket, det är avskalat, det är sprött men ändå tungt. Det finns ingen som kan göra melodiös, deppig indie som The National.
Tar Ariana Grande någonsin ledigt? Förra veckan släpptes ännu en låt, MONOPOLY feat. Victoria Monét. Den går i samma stil som Grandes senaste släpp – genreöverskridande pop med influenser från hiphop och R’n’B. Det folk verkar ha hakat upp sig på är låtraden “I like women and men” då folk verkar vara mer intresserade av Grandes sexuella läggning än det faktum att det är en riktigt härligt vårlåt.
Veckans honorary mentions är Palmistry med Water, Vampire Weekend med This Life, och Anderson .Paak feat. Smokey Robinson med Make It Better. Mina throwback favourites har varit The Strokes Heart In a Cage, Vita Bergens Allummez les lumiéres och Jonathan Johanssons Rosa himmel.